Ett helt annat liv sedan
Hej sköningar,
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er.
Det har hänt så mycket, det känns nästan som ett helt annat liv sedan jag skrev här och jag tycker alltid det är så svårt att veta vart man ska börja då.
Men vi börjat såhär -lillebror är här!
Han hade bråttom ut till oss, här gick vi inte över några två veckor utan han föddes på BF+1 den 30 juli, det blev alltså ett julibarn i lejonets tecken.
Värkarna började kl20, vi kom in till förlossningen 22.20 och sen är han född 22.47 så det var snabba ryck.
Tänkte att jag, precis som med Malte ska skriva ihop en förlossningsberättelse, förhoppningsvis tar det inte mig ett år att skriva klart den denna gången haha..
Förlossningen gick iallafall hur bra som helst, finns egentligen ingenting som jag känner att jag kunnat eller velat ha annorlunda vilket känns så skönt denna gången!
Däremot, efter att Jonathan åkt hem på natten, när jag och lilleman gått ner till BB och skulle lägga oss för att sova så upptäckte vi att han hade svårt med andningen och de konstaterades att han inte syresatte sig tillräckligt.
Vi blev därför uppflyttade till neonatalavdelningen där han fick syrgas och sedan följde ett par timmar av ovisshet.
Efter röntgen och provtagning kom de, på morgonen fram till att han fått en lunginflammation.
Han sattes då på antibiotika och vi blev inskrivna.
Efter ett par dagar sa de att vi skulle stanna en vecka, vilket då kändes som en evighet (det som var positiv var att, tillskillnad mot BB-avdelningen så fick även J komma och gå som han ville till oss och jag fick gå ut på promenader när jag ville.)
Självklart saknade jag ihjäl mig efter Malte men det var även otroligt skönt för mig och bebisen att få denna start tillsammans, i lugn och ro då vi kunde lära känna varandra, komma igång med amning (han sondmatades upp till de första dygnen då han var för trött för att bara amma och behövde mer näring).
Nu har han hunnit bli 17 dagar och är världens mysigaste.
Hittills är han en så lugn bebis, sover mest hela tiden -när han inte äter haha för det är typ vad han gör, äter och sover.
Men mer om det i ett annat inlägg, nu har jag kommit över tröskeln och bloggat igen iallafall!
Kram på er! Eller nej just det, Coronatimes -no hugs! hehe..