Läget just nu

Hur fina är inte dessa blommorna som kom med bud hem till dörren ifrån mina jobbkompisar!? Så oerhört överraskad och rörd jag blev!
Jag hoppas och tror att ni har en gnutta överseende med att jag just nu inte uppdaterar något vidare frekvent här.
Jag vill såklart spendera varje vaken sekund tillsammans med lilla Malte, ha honom i famnen och pussa på honom när han sover, jollra med honom de få stunderna som han är vaken och sen även passa på att sova lite själv.
Och ja, jag plockar upp honom i famnen och gosar med honom så fort han gnäller så det hinns inte med så mycket annat om dagarna men det är helt okej, för vad är just nu viktigare? ingenting.
Hur är livet som förälder då?
Helt underbart må jag säg, utan överdrift så har jag aldrig varit mer lycklig eller bekväm med livet.
Jag är trött mest hela tiden men aldrig någonsin har jag brytt mig så lite om det, bara jag får ha min lillkille så kan jag känna mig som denna zombie dagarna i ända.
Amningen funkar bra och jag känner mig mer och mer trygg i rollen som mjölkmaskin.
På kontrollen i förra veckan konstaterades att det lilla matvraket gått upp 800 gram på två veckor och vi slipper hålla koll eller väcka honom för mat på natten utan lyssnar numer till hans signaler.
Annars rullar dagarna mest på i en rasande fart och det är redan 17 dagar sen Malte kom till världen, som tur är kommer Jonathan vara hemma lite drygt 2,5 vecka till vilket känns väldigt lyxigt.
Jag tänkte att jag skulle börja på min förlossningsberättelse också, nu när jag fått lite distans till händelsen.
Allt är såklart lite luddigt så jag kommer få utgå ifrån min journal men tänker att det skulle kunna vara lite intressant att läsa trotsallt?
Vi pratar faktiskt väldigt ofta om upplevelsen här hemma och jag tror det är viktigt att bearbeta så fort man känner att man behöver prata om det man varit med om!
Nu ska jag tvätta klart fårpläden till vagnen för den har bebisen spytt ner, japp så glamoröst är mitt liv just nu!

Kroppen

Lite drygt 12 timmar innan bebis kom till världen
3 dagar efter förlossningen.
1 vecka efter förlossningen.
2 veckor efter förlossningen.
 
Jag tänkte att jag skulle prata lite om den fantastiska kroppen som vi besitter.
Vill också understryka att alla kroppar är unika och det finns inga som helst riktlinjer för ”hur” den ska reagera varken under eller efter graviditeten.
En graviditet är inte en dans på rosor, det tror jag ingen tycker men däremot kan man ha en jobbig upplevelse eller endast mildare besvär.
Det skulle jag nog säg att jag hade, när jag ser tillbaka på min graviditet såhär i efterhand hade jag inte kunnat önska mig ett annat scenario.
Jag mådde illa och var väldigt trött de första veckorna men det jobbigaste var nog att dölja att jag kände mig som en zombie då vi valde att vänta tills vecka 22 innan vi berättade för andra än familj och närmsta vännerna.
Detta då vi ville att det skulle komma fram i ”rätt ordning” till de personer som stod oss närmst.
 
Jag gick inte till boxen och tränade en enda gång från det att vi plussade på stickan.
Jag kände mig helt enkelt inte bekväm med att träna tillsammans med andra när jag var gravid men främst var jag osäker på mig själv, att jag inte skulle kunna hålla tillbaka och inte lyssna på kroppen och bara köra in i kaklet trots att den sagt till att ta det lugnare.
Därför är jag tacksam att Jonathan peppade mig till att träna hemma för jag tyckte verkligen att det var väldigt jobbigt och saknade något enormt att gå till boxen och träna men jag vågade helt enkelt inte.
Springa kunde jag göra fram tills någon gång runt vecka 30 och i slutet gick jag endast promenader.
 
Standard frågorna under graviditeten måste vara ”vad har du för cravings” och ”har du gått upp mycket i vikt?”
Några cravings hade jag inte, mer än att jag hela tiden var väldigt törstig och drack mängder med kolsyrat vatten.
De sista, kanske 2-3 veckorna på graviditeten åt jag dock en hel del sötsaker, vet egentligen inte varför det bara blev så helt enkelt.
Fram tills vecka 42 gick jag upp totalt 13kg, vägde mig idag och upptäckte till min förvåning att de kilona redan är borta.
Jag har nog dock även tappat en hel del muskelvolym på cupen och känner att min kropp är väldigt skör.
Måste vara en chock för kroppen!
Som det ser ut nu lyssnar jag på kroppen, går mina promenader och kommer självklart vänta med ytterligare träning tills att jag har varit på min efterkontroll.
Jag vill vara helt säker på att min kropp återhämtat sig och läkt som den ska, att stressa kroppen är inte något som jag vill utsätta den för.
Tänk vilken resa den har gått igenom, världens vackraste resa.

Namnet

Malte Knuth Andersson, det är namnet på vår lille gosse.
Tilltalsnamnet, Malte har egentligen varit bestämt redan tidigt under graviditeten men vi ville fortfarande vara öppna för andra förslag men det var ingenting annat som fastnade.
Sen när han väl kom kändes det självklart att börja kalla honom Malte med en gång.
Knuth är efter Jonathans morfar vilket känns väldigt fint som andranamn.