Min kropps resa

Jag vet inte om ni sett det men jag har skapat en ny kategori som heter "Min kropps resa" där ni nya läsare kan gå in och se hur just min resa till där jag är nu faktiskt gått till och börjat.
För det är ju faktiskt så, alla börjar vi någonstans.
Kan knappt förstå att jag egentligen lägger upp dessa så kallade "förebilder" visst är det skönt och se att man gjort en förändring men samtidigt skrämmande att faktiskt blotta sig.
Som jag nämnt innan har min kloka mor aldrig låtit oss äga en våg när vi bodde hemma och lärt oss att vad den står för inte spelar någon som helst roll för vilka vi är i samhället.
(Om jag någon gång får barn kommer jag göra precis likadant!)
Men nu ska jag för första gången faktiskt berätta vad jag vägde när jag var som tyngst.
Jag vägde in mig på 85 kilo, 85 KILO.
Jag vägde alltså nästan 90 kilogram.
Det spelar egentligen inte någon roll vilken siffra det hade varit men med tanke på att jag nu ligger ganska stadigt på 65 kilo och äter skräp då och då och lever inget "ohälsosamt undernäring liv" så är det helt galet hur mycket extravikt jag bar på.
Och att jag för allt i världen kunde hoppa upp på en häst (knappt) med de plus-kilona.
Som sagt är vikten inte det viktiga i mitt liv nu, för mig är det prestationen alla dagar i veckan som motiverar mig.
Sen om jag går upp eller ner i vikt spelar inte mig någon som helst roll, så länge jag vet att jag tränar och äter hälsosam mat som min kropp mår bra av.
Därav ville jag heller inte döpa denna kategori till något så klyschit som "min viktresa", för det är inte vad min resa egentligen handlar om.

Stay patient, trust your journey

Det var länge sedan jag hade något direkt mål med min träning, så som vissa tex har att "jag ska gå ner/upp si och så mycket i vikt" "jag ska klara x-antal reps med en viss vikt" "jag ska springa milen på en viss tid" osv osv..
Jag har framförallt sett min träning som ett sätt att hela tiden utvecklas, aldrig nöja mig vid en viss punkt.
Detta anser jag vara både positivt men även negativt.
Det positiva är ju självklart att man aldrig nöjer sig och hela tiden pushar sig själv till att bli den bästa versionen av sig själv men det negativa är ju så klart att man aldrig blir så att säga "färdig" och inte känner av resultaten på det viset som man borde.
Min vikt har stått väldigt stilla det senaste, ja iprincip de senaste två åren.
Visst har jag gått ner något kilo hit och dit men sen ändå kommit tillbaka till min "ursprungsvikt"
Dessutom har jag under hela mitt liv vägt mer än mina kompisar, även fast jag hade magrutor vid barnsben.
Skulle jag då, efter allt slit jag lägger ner endast fokusera på siffran som står på en skruttig våg skulle jag med all säkerhet "go nuts!" och därför passar inte just ett viktmål mig.
Det jag vill säga med detta är egentligen, om ni tittar på översta bilden så, även fast det kanske endast skiljer några ynka kilo på dom så är det två helt olika kroppar, hade jag bara tittat på viktskillnaden hade jag inte varit ett dugg nöjd över mina resultat.
Istället jämför jag mig själv (märk orden mig själv) med mig själv i ett tidigare skede och ser på så vis min utveckling.
Och nu menar jag inte bara utseende mässigt utan även hur jag utvecklats med min självkänsla.
Och det är det som är det viktigaste för mig, att hela tiden få tävla mot just mig själv och hela tiden känna hur jag växer mig allt starkare och starkare, både på insidan och utsidan.
Alla kämpar vi med våra egna fighter, kom ihåg det!

ANSWER

"Hej Amanda, 
Jag har under flera år följt din blogg och är väldigt imponerad över din viktnedgång och vilka otroliga tränings resultat du har fått! 2012 gick jag själv ner 30 kg, dock på ett väldigt ohälsosamt sätt, tränade 10-12 pass i veckan och åt sedan godis ena dagen och andra dagen så åt jag ingenting ungefär. Jag har stått kvar på min vikt sedan dess men har cirka 15 kg kvar att gå ner. Jag har en väldigt slapp kropp efter mina 30 kg och skulle vilja få upp styrkan samtidigt som jag tar tag i mina sista kilon. Har du några bra tips? För mig funkar det ungefär en vecka med olika dieter, räkna kalorier men jag blir så orklös och då ger jag upp. Såg att du och din pojkvän gjorde någon får av detox hur gick det till? 
Tack för en toppen blogg!"

Så roligt att höra att du gillar det jag skriver och har hängt kvar här!
Vill först och främst säga att jag är imponerad över det resultat du nämner att du åstadkommit, jag vet själv hur mycket jobb som ligger bakom.
Tråkigt bara när det ska övergå i att man straffar kroppen istället för att belöna och jobba med den.

Det här med träning och kost är minst sagt en riktig balansbräda och jag känner igen mig väldigt bra i det du beskriver och tror även många andra också gör det.
Det viktigaste av allt är faktiskt att lära känna sig själv, hur fungerar just din kropp och allra viktigast, vad mår den bäst av?
Någons kropp svarar på lchf, en annans på 5:2 men de allra bästa anser iallafall jag vara lite av allt.
Att inte ruta in sig i ett mönster.
Då min kropp blir väldigt uppsvälld av bröd och annat mjöl så försöker jag äta så lite som möjligt av det, just för att jag inte mår bra av det.
Till min gröt köper jag glutenfria havregryn och dricker så lite mjölk som möjligt men använder mig vid de tillfällena av laktosfri- eller mandelmjölk.
Som sagt så är detta just vad MIN kropp mår bäst av.
Sen till det här med socker.
Visst ska man inte äta det varje dag eller innan träning men att få äta det lite då och då skadar inte.
Och varför alltid detta eviga tjat om fredagsmys och lördagsgodis?! 
Ska jag möta upp en vän över en fika på onsdag, varför ska jag då sitta där med en kopp te och låtsas som att jag inte alls är sugen för att sen, när fredagen kommer inte alls vara sugen på något godis men ändå trycka i mig det, just för att det är fredag och helg?
Nej det fett-dissar jag.
Men sen slopar jag inte helt sockerfria perioder, min kropp mår bra av att vara utan det ett par veckor i stöten lite då och då innan tävlingar osv.
Det är ju faktiskt så att kroppen inte alls är i behov av socker och fungerar fin fint utan det men det måste man känna av själv, frossa behöver man ju inte göra men en bit av mammas nutellarårta har väl aldrig skadat ;)

Träning, jag är ett kontrollfreak och avskyr när jag inte har koll på läget så mitt bästa tips till dig är planering!
Gör upp en tvåveckors plan, en realistisk plan över hur du ska träna och varför inte även göra en mat-meny?
Planera sen även upp hur och vad du ska träna under passet, jag går iprincip aldrig till gymmet och "discogymmar" utan jag vill ha ett upplägg över de övningarna jag ska göra och hur många av varje.
Jag har mina pass uppskriva i olika "anteckningar" i mobilen där jag även suddar ut och fyller i hur många repetitioner och med vilken vikt så jag vet till nästa gång.
Och börja enkelt och öka istället för att köra fullt ös och tröttna efter två veckor.
Och var inte rädd för att lägga på vikter, då det hänt som mest med min kropp är när jag började lyfta tungt.
Muskelträning är något utav det bästa du kan utöva när du vill minska i fettprocent, det tar upp så oerhört mycket av kroppens energi, både under och även efter passet.
Ja faktiskt bara genom att finnas och återhämta sig bränner musklerna en massa energi och därmed fett.
Försök ändå att göra det som känns bäst för stunden, är du inte sugen på att köra ett spinningpass på tisdagen som planerat, varför tvinga dig? byt då ut det till ett löp-pass istället.
Annars är det stor risk till att man tröttnar då också..
Men man måste framförallt komma ihåg att träning och välmående inte är ett mål man når utan en livsstil.
Därför är balansen det viktigaste av allt.