Justlovemyway

Nu börjar denna graviditet lida mot sitt slut, tänk att min kropp har kämpat sig igenom hela 86% och har endast 39 dagar kvar tills bebis är beräknad.

Jag ska vara ärlig och säg att jag nog ändå har haft en väldigt smärtfri graviditet trots att även jag har haft mina krämpor.

Nu på sistone har jag fått väldigt ont i ryggen, på höger sida i vilket jag tror är en muskel men vad vet jag..

Det blir iallafall värre av att man masserar, det är en sak som är säker.

Värst är det när jag sitter ner.

Visst har jag halsbränna men ingenting som jag inte kan hantera.

Värst av allt just nu skulle jag säg är längtan efter att få göra vad jag älskar, att träna.

Att bränna av en såndär sjuhelsikes WOD där hela kroppen skakar och man har svårt att hitta andan efteråt.

Oj vad jag längtar efter den känslan!

På något vis så känner jag mig ändå inte ”färdig” med att vara gravid (Sorry bebis, klart att jag längtar efter dig) men tankar som att ”jag kommer aldrig vara gravid med mitt första barn igen” eller ”har jag njutit tillräckligt, man vet aldrig om jag någonsin har chansen att bli gravid igen” och många, många fler i den andan har börjat dyka upp.

Samtidigt som jag känner att -så länge jag har min lilla familj skulle vi kunna bo i en grotta och saker o ting skulle ändå lösa sig så tänker jag att -halledah jag har ju inte läst en enda bok om hur man tar hand om ett barn eller köpt ett enda gossedjur, hur ska jag få den lilla krabaten att överleva ens första dygnet??

Ja ni fattar, samtidigt som allt känns så otroligt självklart är jag glad att det faktiskt (förhoppningsvis) är ett par veckor kvar innan den lille tittar ut så att jag har en stund kvar att förbereda mig.