orolig sömn och nattningar
Älskar stunder som dessa, vi fyra -min familj.
Inatt var, rent ut sagt en riktig skitnatt. Finns inte mycket mer att säga än att jag känt mig mer eller mindre som en zombie idag.
Hoppas på att lilleman tar igen den förlorade sömnen inatt så att även hans föräldrar kan sova ikapp.
Ikväll har jag varit iväg på vift och när jag kom hem hade lillen somnat i sin pappas famn, så fin syn att komma hem till.
Men jag ska erkänna att jag blev lite besviken, hade ju saknat honom så (trots att det bara var tre timmar) och längtande efter att få kvällsgosa lite.
Han är liksom stora killen nu.
De gånger jag varit iväg på kvällarna har han aldrig kunnat somna för natten innan jag kommit hem, låter säkert märkligt för många men jag tycker det är himla mysigt att natta honom och så har det funkat bra och sen bara rullat på därefter.
Och jag vill ju självklart att J också ska kunna lägga honom men det är väl bara ännu en del i att han börjar bli äldre och det känns naturligtvis härligt men samtidigt lite läskigt att tiden rinner iväg.