Min son
Alltså min son, titta på honom.
Jag har liksom skapat honom helt själv.
..Okej då, Jonte var med på ett litet hörn så han ska ju också ha lite cred..
Han har nu hunnit bli hela 10 månader, 72 centimeter lång och 9,2 kg tung.
Något som jag älskar så olidligt med honom är hans närhet till skratt.
Ljudet som skär ända in i själen på mig.
Fast nu när jag tänker efter så älskar jag precis lika mycket de gånger som han vaknar uppe i sin säng och gråtandes skriker efter mig.
Känslan av att få lyfta upp honom och han somnar om i min famn, känslan av att få vara hans totala trygghet.
Det är så mäktigt, jag är mamma -MAMMA(!!)
När jag åker någonstans utan honom och möter personer jag inte känner har jag en känsla av att jag bara vill berätta -hallå jag har faktiskt en bebis, jag är en mamma.
Haha så konstigt att förklara, jag kanske är ensam om att känna så??
I framtiden kommer jag kanske känna tvärtom, så skönt att ingen vet att jag är mamma -nu kan jag vara min egen person, vem vet..
Tills dess så njuter jag av känslan att inte ha något som helst behov av att vara någonting annat än just Maltes mamma.