Tankar om gravidmagen

Hej vänner!
Igår var vi på Kräftskiva och lämnade då iväg denna lilla krabat till sin mormor och morfar.
Adam och Malin hade ordnat det så himla bra, kvällen blev så lyckad.
Malte hade somnat i mormors famn och låg sen och sov när vi kom hem, alltså känslan av att bära upp och få gosa in sig bredvid honom i sängen -bästa!!
Imorgon är en ny vecka och tiden är inne för terminstart av babysimmet, som vi längtat!
Har bokat in oss på onsdagseftermiddagar så att pappan såklart också ska kunna följa med.
Kan ni fatta att jag idag för ett år sedan hade gått över 2 dagar med vår Malte i magen, ETT HELT ÅR SEDAN!? vad hände liksom..
Aldrig tidigare har ett år gått så här fort och inte heller omfattat så mycket förändring och utveckling, jag är mållös.
Det är på riktigt svårt att ta in, inte heller trodde jag att det skulle ta ytterligare 11 dagar innan jag skulle bli av med min stora bula på magen.
På tal om bula, hur sjukt är det att jag varit utan gravidmagen i snart ett år men ändå ”identifierar” jag mig (eller hur man ska uttrycka det?..) fortfarande med den.
Det känns liksom konstigt att se bilder på mig själv och upptäcka att jag inte har en kagge längre, hur sjukt!?
Man har ju en regäl kagge i typ 3 månader och ändå kändes det som ett helt liv haha..
Jag trodde aldrig att jag skulle trivas så bra i gravidmage som jag faktiskt gjorde, på något vis ”gömde” man sig bakom den och det spelade liksom ingen roll vad man hade på sig för kaggen liksom lyfte outfiten, ytligt men sant Hahaha.
Publicerat i Life of