Att springa med hjärnspöken

Löpningen vår framåt och jag tycker verkligen att det är kul.
De senaste gångerna har jag liksom gett mig ut spåret utan någon musik i lurarna (har alltid haft det tidigare) och bara jobbat med mina tankar.
Dock vann mina dåliga tankar över mig igår när jag sprang (bilden med min tid på klockan är ifrån i fredags) å jag skulle springa den vanliga 6km rundan och det började ändå helt ok bra.
Klockan var 10:17 och det var 25 grader varmt -km1/4:53 km2/5:09 km3/4:44 km4/5:01 km5/4:54 men sen började hjärnspökena ta över och tala om för mig att jag inte skulle fixa att hålla i det så efter 5,34km tog det stopp.
Mycket för att jag inte vill ”förstöra” min tid split-tid på totalen (som blev 4:58) och det blir ju helt fel.
Jag vill kunna gå ut och springa och inte tänka på att jag ska höja nivån och slå mitt personbästa varje gång.
Kunna känna mig motiverad att springa för att det liksom är härligt och för känslan efteråt, jobba på att det kan vara en bra runda trots att jag inte slår några rekord.
Vad motiverar dig till att springa?