Justlovemyway

Ännu en vecka har passerat.

Jag måste säg att sen jag blev mamma är det standard att höra ”passa på att njut så mycket du bara kan nu även om det är svårt, det går ju så fort”.

Jag njuter verkligen av varenda dag tillsammans med mitt mirakel, det jag blir mer stressad över är hur folk hela tiden ska tala om för mig hur det är och hur jag ska känna.

Jag tyckte det var jobbigt redan på BB när jag tänkte på hur han skulle växa och inte längre vara ett litet spädbarn.

Jag fick en ångestklump i magen på första BVC-besöket när hon sa att han gått upp i vikt och har, så länge jag kan minnas alltid tyckt att det är jobbigt med känslan av att någonting ”tar slut”.

Hur kul är det att höra saker som ”njut av semestern, snart är du hemma i kalla och mörka Sverige igen”, man ifrågasätter sig själv ”njuter jag tillräckligt mycket” och blir på någotvis stressad av det istället.

Nu har jag mer och mer börjat acceptera och förstå att alla faser som han kommer gå igenom kommer vara fantastiska, jag har kommit underfund med att jag självklart inte vill att han alltid ska vara en bebis utan jag vill ju uppleva den naturliga gången av hans utveckling och hur han växer upp.