Efterkontroll
Idag var det dags för den (för mig) efterlängtade efterkontrollen.
Jag fick mitt datum när jag fortfarande hade bebis i mage och jag minns att den 12e november då kändes så himla långt bort.
Jag hade ju endast mitt bf datum (30 augusti) i huvudet och efter det spelade ingenting någon roll men tro det eller ej, livet fortsatte trotsallt.
Jag fick pratat igenom min förlossning med min fantastiska barnmorska, som jag varit så himla nöjd med.
Jag fick berätta hur det inte alls blev som jag hade förväntat mig, att jag inte kände mig sedd och hur jag kände mig totalt bortglömd.
Jag darrar fortfarande på rösten när jag pratar om min upplevelse men det hjälper att på någotvis få älta.
Jag har börjat på min förlossningsberättelse och den ligger som ett utkast men jag har inte riktigt mentalt orkat avsluta den.
Åter till efterkontrollen, min kropp har återhämtat sig bra och magmusklerna har nästan gått ihop -inte helt så jag ska ta det lugnt med magövningarna tills de är helt återställda.
Det har idag gått två månader sen min förlossning och jag är så oerhört stolt över min kropp.
Även om min kropp är svagare än någonsin så har jag aldrig känt mig starkare än jag gör nu, det var längesen jag kände mig vackrare.
På något vis är det, för första gången i hela mitt liv inte utseendet som spelar någon som helst roll -det är vad den har gått igenom.
Jag har burit en annan människa inom mig i 9 månader, jag har gått igenom min livs största utmaning för att sedan läka och sakta men säkert bygga upp en fungerande kropp igen.
Jag fick grönt ljus för träning men jag kommer fortfarande ta det lugnt, fokus kommer vara på att fortsätta bygga inifrån och det kommer ta tid, det får ta tid.
Men jag ska erkänna att jag är otroligt pepp på att få börja träna igen!
